Det här mötet blev lite annorlunda av två anledningar.
1) Mötet kombinerades med en loppis hemma hos mig, där jag ordnat ett lagningshörn.
Lagningshörn och loppis
2) Det kom ganska många loppisbesökare, men ingen var intresserad av att laga grejor, förutom en äldre man, som kom resandes från Örebro, men han ville bara köpa lagningsobjekt och laga själv för att, som jag förstod, sälja vidare dyrare. -Nåja, intresset att laga fanns där i alla fall och han befriade mig från ett av mina många projekt 🙂
Min fråga är nu om det finns något intresse i Grythyttan att laga grejor tillsammans i någon slags cirkel.
Första gången var vi tre närvarande och hade trevligt, fick en del gjort och satte i oss en massa goda kanelbullar. I stället för en lagninscirkel blev det en lagningstriangel.
Denna andra gång var jag ensam och ja, jag fick ordning på en del av mina egna grejor, medan jag väntade på loppiskunder, men som ensam med arbetet, så skulle jag väl snarast kalla formationen för en punkt.
I min ensamhet filosoferade jag en del om varför det kan vara på detta viset. Jag kom fram till att individualismen vuxit sig väldigt stark. Varför det? Tja en orsak kan naturligtvis vara att människor klarar sig bra själva, utan att hjälpas åt, man måste inte, för man har råd att köpa tjänster och tycker det är enklare, än att göra alltför mycket själv.
Industriellt tillverkade produkter ersätter hantverk och hantverk av olika slag har traditionellt sett varit sociala aktiviteter. Man har fiskat, jagat, brukat jorden tillsammans i småjordbruk, snickrat och hjälpts åt på olika vis.
En annan anledning kan vara att glädjen över att göra andra glada kan ha försvunnit i vårt samhälle. Ett behov har vuxit sig allt starkare av omedelbar återkoppling och belöning, precis som i dataspel. Livet har blivit mycket mer omedelbart inte bara i dataspel, utan i alla aktiviteter både på och utanför Internet.
Det återspeglas t.ex. i filmer och TV-program. Handlingen är mycket snabbare och mer korthuggen nuförtiden än förr, eftersom tittarna inte är så uthålliga längre. De behöver ständigt ny stimulans.
Att ingå i sociala sammanhang och arbeta tillsammans, är mer långsiktiga aktiviteter och livet i samhället har blivit alltmer kortsiktigt och tillika snabbt. Ordet utbrändhet är relativt nytt. Det fanns inte när livet flöt mer stillsamt.
Motreaktioner förekommer naturligtvis. Slowrörelsen till exempel.
Loppmarknadsaktiviteten i Grythyttan är en social grej, som blivit populär. Man hjälps åt att tömma varandras hus på överflöd, som bara ligger och tar plats. Fler prylar kommer i bruk och man pratar med varandra och har trevligt en gång om året. Den inger förhoppningar om att lusten att göra saker i liten skala och gemensamt ändå finns där, fast den under industrialismens glansdagar fått sig en ordentlig törn.
Vi är världens mest rationella, egotrippade individualister i Sverige !
Men loppisvärlden bara växer och visst, andra dagen, söndagen blev det också en affär. Ett badkar för en hundring :-), men sen var det slut. Jag plockar ihop mina prylar, going viral to next year.
Lagningscaféet i Grythyttan kommer tills vidare att hålla öppet om någon hör av sig.
Temakvällar
Jag samlar ihop prylar att laga. Jag har en hel del själv. Hör av dig och säg vad du har. Jag skriver upp lagningsbehoven, så att vi vet vad vi kan jobba med vid nästa träff och var det är lämpligast att träffas, om det skulle vara opraktiskt att ha mötet på biblioteket i Grythyttan.